vitakka.blogg.se

Ett äktenskap inom buddhismen är tillåtet att utformas på sitt eget sätt, dett finns alltså inga givna regler för vad som är rätt. Det viktigaste anses vara en överenskommelse där de två parterna lovar att inte göra varandra eller tredje part illa. (detta innebär att otrohet anses högst opassande då det alltid skadar minst en part)

Buddhismen ser inte någon etisk skillnad på äktenskap och samboskap.

Det är parets eget val vilken relation de vill ha till staten, då det viktigaste är att dem har en bra relation till varandra.

Inom denna religion får alla ingå ett äktenskap, homosexuella är lika accepterade som retrosexuella om de älskar varandra och vill leva ihop. Samma sak gäller månggifte även om det kan medföra problem med tiden.

I de flesta fallen är inte äktenskapen arrangerade, då människor bör få välja själva vem de vill ingå äktenskap med, men även inom buddhismen händer det att föräldrarna gifter bort sina barn.

Reflektion
(otrohet, månggifte)
Jag har tänkt ganska mycket på äktenskapet inom den religion som jag själv har valt att följa, så nu tänkte jag dela med mig av mina tankar och funderingar..

Jag funderar på det här med att det inte finns några regler för hur hur äktenskapet ska vara utformat, Buddha har själv sagt att de två parterna i ett äktenskap själva ska få bestämma hur dem vill bygga sitt eget äktenskap. Men om båda parter skulle tycka att det var okej att vara ”otrogen” utanför äktenskapet så skulle inte det vara fel, i alla fall inte så länge man ser till att den tredje parten inte känner sig utnyttjad eller sårad.

Att otrohet kan vara okej i någon enda form tycker jag personligen är fel, då det kan såra personer som man inte visste hade med saken att göra, den som man är otrogen med kan ha flickvän/sambo utan att säga det, och det är klart att det sårar om hen får reda på otrohetsaffären. På något sätt räcker det inte bara att tänka på vad man gör, man måste även tänka åt andra.

Om man tänker ur ett samhällsperspektiv så måste det bli mycket svårare att lita på människor, när man inte vet ifall man sårar någon man inte vet existerar.

Likaså är månggifte tillåtet och accepterat, vilket gör det omöjligt att göra alla i äktenskapet rättvist behandlade, då någon troligen kommer känna sig lite mindre uppskattad än någon annan vilket kan leda till att dem försöker skada varandra.

Jag tycker att det här är väldigt svårt se en lösning på, men enligt mig skulle det nog det bästa vara att förbjuda otrohet, det är inte rätt någonstans. Meningen med att ingå frivilligt äktenskap är att man har hittat en person som man älskar och vill leva med. Har man olika åsikter angående förhållandets innebörder så får man se till att lösa det på ett bra sätt med varandra, inte gå till någon annan och ha en ”otrohetsaffär”. Men ordagrant skulle jag säga att det bästa som skulle kunna hända var om man förbjöd otrohet.

Även om de här punkterna framkommer i andra religioner också så tycker jag att dem är viktiga att lyfta, då jag inte anser att det finns någon anledning till att riskera någon annans glädje.